< Till bloggens startsida

Ich bin an deiner Seite, nur eine Weile

 
 
Wenn Du die Welt nicht mehr verstehst,
und jeder Tag im Nichts vergeht.
Wenn sich der Sturm nicht mehr legt,
und Du die Nacht nicht mehr erträgst.
Ich bin da wenn Du willst, ganz egal wo Du bist.



Jag busar lite.

Josephine som skriver. Hannas konstiga kompis från Småland. Tänkte bara smyga in och säga "Hej, kolla på mig. Läs min blogg." Går ni med på det? Okej, tack. Puss.
(klicka på bilden för att komma till min blogg)


Wir wollen nicht alleine sein




 

 

 
 
 
Hej. Igår var det åter söndag här i Berlin. Vi hade dock fullt upp hela dagen, först drog vi till en lägenhetsvisning och sedan vidare till Mauerpark, som alla andra. Där var det knöfullt av människor, solsken och lika mysigt som varje gång. Vi hittade en hel del mackapärer och prylar, gamla foton och krams. Jag köpte bland annat denna otroligt snygga käppen. Mest onödiga, men mest fantastiska köp på länge. Lite pretto är vi ju ändå alla. Där spenderade vi alla fall några timmar, bland höstlöven. Sedan drog vi hem för att äta en supergod middag,bestående av kikärtsröra, olivröra, valnötsröra, paprikaröra och turkiskt bröd. Som vi åt på balkongen. Myspys :)

Yoghurttjuvar och borrmaskiner.

Hej kamrater :) Kort sammanfattning på senaste veckan: Haloumi i bröd, lägenhetsvisningar, tjockisen har flyttat ut och ersatts av en två  meter lång yoghurttjuv. Martina har varit på besök, vi har druckit mangodrinkar, lagat mat, sökt jobb, jag har provjobbat, promenerat och cyklat vilse på gatorna som ständigt byter namn. Ätit kladdkaka direkt ur formen med varsinn sked, somnat framför filmer och hittat en Türkmarkt som vi gillar. Vi har spenderat osaliga timmar framför gamla julkalendrar och dialketmysterier, spelat spel, druckit kaffe och ätit kokostoppar. För att inte glömma Der Erster Kaiser. Våra rumskamrater väcker oss varje morgon runt halv nio. Av hög musik, högt spring i trappan, borrmaskiner eller müsliätande i köket. Och som Karin sa, Gud nåde dem om de gör skidbacke i vår ost! 


 

113 Officerare

  

 
 
"Vem har sagt att livet är rättvist, vem har sagt dessa ord?
Vem har sagt att vi lever i frihet, i vår fjällhöga nord? 
 Ja,inte var det jag, kanske var det du, men inte var det jag." 

Med mycket möda och stort besvär.

 
Just nu bor jag och Karin som tidigare nämnt i en lägenhet tillsammans med några killar. Igår när vi kom hem, lika förvånade över att allt är stängt på söndagar som vanligt, bestämde vi oss för att städa. Herregud, de måste tro att vi verkligen inte har något bättre för oss... Men det är mest för att vi ska vilja vistas på de gemensamma områderna vi utsätter oss för mödan. Här är lite dokumentativa före- och efter-bilder. Pöjkarna som bor här är bortsett från att de inte städar, väldigt trevliga. Fast det bor en 'Tjockis' här också, som är ganska spydig. Och har alltid samma kläder... 

I lördags drack vi te, åt chokladbollar och tittade på svenska dialketmysterier (om rikssvenska), alla aspepp! Annars spelar vi Der Erste Kaiser, hänger på vårt rum under planetfilten och är arbetslösa. Och ja, mamma och pappa, vi söker jobb också. 

Hörs! 

Q&A

Gårdagens frukost: En brödskiva med ost och ett glas apelsinjuice.

Gårdagens humör: Svängingt, men mest glad.

Gårdagens mående: Bra, bra, bra.

Gårdagens borde: Söka jobb.

Gårdagens frisyr: Ofixat.

Gårdagens smink: Inget alls :)

Gårdagens klädsel: Leopardbyxor, svart basictröja, och mysig secondhand kofta.

Gårdagens planer: Lägenhetsvisningar och karaoke!

Gårdagens materiella vill ha: ALLT som jag inte riktigt har ekonomi för.

Gårdagens fundering: Är det bara Judar som sjunger "som kommer i herrans namn" istället för "kom i herrans namn"? 

Gårdagens beroende: Hosianna 

Gårdagens tråkigaste: Att vi får städa så mycket.

Gårdagens längtan: Ett jobb, mer pengar, och en mer permanent lägenhet, tack! 


Som kommer i herrens namn

Hej, det har hänt så mycket sedan sist. Vi har varit på Mauerpark, för er oinvigda en jättemega marknad som äger rum varje söndag, eftersom allt annat ändå är stängt kryllar det av människor. Det finns ju så mycket människor i världen. Där hittade vi flera saker vi vill ha i vårt framtida kollektiv.

 
Detta familjefotot tänkte vi tillexempel sätta upp i hallen, och kanske lite här och var. 
 


Jag tyckte det var en ytterst fin lampa. VILL HA. 
 
 
Ännu en tavla, "han kan hålla koll på gästerna" sa vi. För visst har han en obehaglig blick? 

 
"Det här påminner mig om när jag är hemma hos Alice och sorterar strumpor" Sa en tjej bakom oss när hon gick förbi den här stora högen med damhandskar. Vi lyckades inte hitta ett enda helt par. 



Detta är Krill, vår val. Han sitter på cykeln jag och Karin köpte tillsammans. Håll er uppdaterade, snart kanske "Krills äventyr i storstaden" kommer ut. 


I övrigt så har vi spenderat flera dagar i sträck på internetcafé där vi sökt jobb och boende, ätit chokladkaka, druckit kaffe och suckat av frustration. Gått och delat ut cv:n överallt vilket lett till att jag ska provjobba på onsdag, på en pastabar.

Jag och Karin har dessutom flyttat in i en riktig ungkarlslya, tillfälligt visserligen, vi hyr ett rum här för en billig slant. Vi kom hit igår och har sedan dess hittat x-antal saker vi inte vet vad det är, inte förstår varför de har eller finner helt fullständigt beknackt. Vi städade hela deras kök igår för att ens vilja laga mat där. Inredningen är bristfällig och jag tror inte de lärt sig hur en damsugare ens fungerar. Nåväl, vi kan knappt vänta till November då vi får flytta in i en supermysig/fin/ren/central lägenhet precis vid Karl-Marx str. (♥) 

Kvällarna här spenderas med sång. Oavsett vart vi befinner oss stämmer vi alltid upp, "Hosianna" är månadens favorit. Ikväll ska vi försjunga och sedan dra ut för en riktig karaoke-kväll. Berättar mer en annan gång, Tschüssi. 

Die Übermench

Tycker ni alla ska läsa Karins blogg också, mest för att vi är practicually the same person.Vi köpte en gemensam cykel igår, vi har samma garderob, söker gemensam lägenhet och tar upp lika stor plats som alla x i den där affären. Vi blir lång som en Übermench om vi ställer oss på varandras axlar. Så det så! 

Jag saknar er med!


 

De saknade bilderna

 
Världens ensamaste blomma vi köpte till Alex, som tack för att jag får bo där.




Festmåltiden: Potatis, avokado, bröd och Halbfettmargarine. 




Lägenheten mitt emot med gula fönsterskarvar, också där de gör potatismos. 




Man tar vad man har, snyggt vinglas.




Vi missade kanelbullensdag, men vi har ingen ugn ändå så chokladbollar i all ära. 
 

Machen Sie Potatismos?

Rubriken är endast ett internskämt riktat till grannen mitt emot. Hen som både skalar potatis och gör potatismos (?) varenda kväll.

Hej alla vänner, familjemedlemmar och andra randoms som faktiskt läser det här. För er som inte är uppdaterade på andra håll, (ryktet har väl antagligen spridit sig) så har jag sagt upp mig från mitt jobb nere i Dessau, det tog fem dagar sedan har jag packat väskan och var på resande fot igen. Det var i tisdags som jag utan förväntningar, och utan varken arbete eller boende anlände i Berlin. Med en väska tyngre än mig och med pälsjackan på trots att solen sken och termometern stod på arton grader. Nej, jag tror inte det är vinter. Även om det blir mörkare och mörkare på kvällarna. Pälsjackan fick helt enkelt inte plats i resväskan. Jag möttes upp av Björn och Karin på Hauptbahnhof. Sedan tog vi oss till Alex lägenhet, en väldigt fin, vit, lägenhet. Åh, jag har börjat uppskatta vitt så fruktansvärt mycket efter att ha levt i världens mest färgglada rum i två månader. Han är världens snällaste. Här får jag alltså crasha, lite vilsen på hans golv. Jag var trött. Utmattad snarare. Tillbringade dagen med Björn och Karin, pratade, åt våfflor med Nutella och banan och betraktade människorna i den grå byggnaden mitt emot, den med gula fönsterskarvar. Gula, jag har fått intrycket av att tyskar bara älskar Blassgelb, blekgult. På väggar, mikrovågsugnar, taxibilar, fönsterskarvar. Överallt denna hemska gula färg. Men det har väl sin charm det med... Kanske. På kvällen åkte jag på en jobbintervju, eller snarare, jag fick fylla i ett papper. Lämnade hälften tomt. Adress? Jag har ingen fast adress. Kvällen slutade tidigt och jag somnade gott på en madrass i vardagsrummet hemma hos Alex med ljudet från människorna på restaurangen nedanför som godnattsaga. Hujedamig! 

Onsdag 3 Oktober, Feiertag. Deutsche Einheit. Ni har väl inte missat det? Det var ju dagen de skrev på papperna om ett enat Tyskland. Jag hade föreställningen om världens jippo, men det visade sig att de flesta endast var lediga. Chillade i solskenet och hade det gött. Kanske var det något på gång, något vi missade. Kanske samlades alla vid muren för att fira denna dag. Jag spenderade i varje fall dagen i ära på vattnet, en båttur med Alex, hans pappa och vänner till deras familj. I en liten båt med motor såg jag Berlin från vattnet. Fantastiskt! Och tack vare den dagen har jag nu troligtvis en lägenhet på G. Så nu håller ni alla tummar ni har för att jag får den! På kvällen kom Björn och Karin över, vi gjorde en festlig middag bestående av: Halvmogen avokado, kokt potatis, bröd och timjan. Och med tanke på att jag levt på bröd och socker den senaste tiden var potatis väldigt festligt. Och för att inte glömma en flaska rosévin, som dracks ur temugg. Det blev en skrattfylld kväll. Hur tyskarna firade kvällen är en enda stor gåta. Gatan nedanför var tyst, endast ett fåtal gäster huserade på restaurangernas uteserveringar och fönsterna i lägenheten mitt emot var i varje fall släckta redan klockan tio på kvällen. Satt de alla där inne och återupplevde dagen? Skrev de alla på papper?


Idag har jag haft en jobbsökardag, har lämnat mitt cv lite här och var. Trillade in i en klädaffär och presenterade mig som väldigt intresserad, och de skulle ringa imorgon, hoppas hoppas.Skrivit ner adresser på platser dit jag imorgon ska gå för att fortsätta söka. Jag måste ju ha ett jobb, en inkomst, det blir lite svårt att leva annars. Jag lever redan snålt som det är, har upptäckt havregryn, för 5 kronor paketet. (♥). Vid lunchtid kom Björn och Karin över igen, och vi gjorde chokladbollar. Yum! I övrigt regnar det idag. Det verkligen öser ner och jag sitter just nu på ett café med wifi och dricker en kopp kaffe. (Ursäktar det bildlösa inlägget, jag har tagit bilder på allt men glömde lägga in dem i datorn innan jag försvann iväg hit.)


Vi hörs! 


RSS 2.0