Hanna

Rubriken är endast ett internskämt riktat till grannen mitt emot. Hen som både skalar potatis och gör potatismos (?) varenda kväll.

Hej alla vänner, familjemedlemmar och andra randoms som faktiskt läser det här. För er som inte är uppdaterade på andra håll, (ryktet har väl antagligen spridit sig) så har jag sagt upp mig från mitt jobb nere i Dessau, det tog fem dagar sedan har jag packat väskan och var på resande fot igen. Det var i tisdags som jag utan förväntningar, och utan varken arbete eller boende anlände i Berlin. Med en väska tyngre än mig och med pälsjackan på trots att solen sken och termometern stod på arton grader. Nej, jag tror inte det är vinter. Även om det blir mörkare och mörkare på kvällarna. Pälsjackan fick helt enkelt inte plats i resväskan. Jag möttes upp av Björn och Karin på Hauptbahnhof. Sedan tog vi oss till Alex lägenhet, en väldigt fin, vit, lägenhet. Åh, jag har börjat uppskatta vitt så fruktansvärt mycket efter att ha levt i världens mest färgglada rum i två månader. Han är världens snällaste. Här får jag alltså crasha, lite vilsen på hans golv. Jag var trött. Utmattad snarare. Tillbringade dagen med Björn och Karin, pratade, åt våfflor med Nutella och banan och betraktade människorna i den grå byggnaden mitt emot, den med gula fönsterskarvar. Gula, jag har fått intrycket av att tyskar bara älskar Blassgelb, blekgult. På väggar, mikrovågsugnar, taxibilar, fönsterskarvar. Överallt denna hemska gula färg. Men det har väl sin charm det med... Kanske. På kvällen åkte jag på en jobbintervju, eller snarare, jag fick fylla i ett papper. Lämnade hälften tomt. Adress? Jag har ingen fast adress. Kvällen slutade tidigt och jag somnade gott på en madrass i vardagsrummet hemma hos Alex med ljudet från människorna på restaurangen nedanför som godnattsaga. Hujedamig! 

Onsdag 3 Oktober, Feiertag. Deutsche Einheit. Ni har väl inte missat det? Det var ju dagen de skrev på papperna om ett enat Tyskland. Jag hade föreställningen om världens jippo, men det visade sig att de flesta endast var lediga. Chillade i solskenet och hade det gött. Kanske var det något på gång, något vi missade. Kanske samlades alla vid muren för att fira denna dag. Jag spenderade i varje fall dagen i ära på vattnet, en båttur med Alex, hans pappa och vänner till deras familj. I en liten båt med motor såg jag Berlin från vattnet. Fantastiskt! Och tack vare den dagen har jag nu troligtvis en lägenhet på G. Så nu håller ni alla tummar ni har för att jag får den! På kvällen kom Björn och Karin över, vi gjorde en festlig middag bestående av: Halvmogen avokado, kokt potatis, bröd och timjan. Och med tanke på att jag levt på bröd och socker den senaste tiden var potatis väldigt festligt. Och för att inte glömma en flaska rosévin, som dracks ur temugg. Det blev en skrattfylld kväll. Hur tyskarna firade kvällen är en enda stor gåta. Gatan nedanför var tyst, endast ett fåtal gäster huserade på restaurangernas uteserveringar och fönsterna i lägenheten mitt emot var i varje fall släckta redan klockan tio på kvällen. Satt de alla där inne och återupplevde dagen? Skrev de alla på papper?


Idag har jag haft en jobbsökardag, har lämnat mitt cv lite här och var. Trillade in i en klädaffär och presenterade mig som väldigt intresserad, och de skulle ringa imorgon, hoppas hoppas.Skrivit ner adresser på platser dit jag imorgon ska gå för att fortsätta söka. Jag måste ju ha ett jobb, en inkomst, det blir lite svårt att leva annars. Jag lever redan snålt som det är, har upptäckt havregryn, för 5 kronor paketet. (♥). Vid lunchtid kom Björn och Karin över igen, och vi gjorde chokladbollar. Yum! I övrigt regnar det idag. Det verkligen öser ner och jag sitter just nu på ett café med wifi och dricker en kopp kaffe. (Ursäktar det bildlösa inlägget, jag har tagit bilder på allt men glömde lägga in dem i datorn innan jag försvann iväg hit.)


Vi hörs!