< Till bloggens startsida

Och så ramla vi in i en taxi.


Bild: Tilda

Living on the edge osv. 118-dagarsfesten. Det var roligt, det var prinsesslockar, rosaskimrigt rus och ölflaskor lite överallt. Det var skrattigt och snurrigt och förbannat askul. Tills det blev kaos. Det blev för snurrigt och efter att ha kännt världen snurra ett par tusen varv satte jag mig ner i snön för att andas, ett, två, tre, en främling kom med vatten och någon klappade mig på axeln. Kräkreflex och sen satt jag inne på en toalett och upp kom kvällens söta drycker, och blod. Någon ville ringa en ambulans men jag sa bestämt att jag bodde vid sjukhuset och att jag bara ville hem. My kom, och gick. Mina saker försvann och några snälla personer var helt underbart hjälpsamma, tack kära ni. Jag vet inte vad ni heter, men tack i alla fall! Vi ramlade till hållplatsen, 22 minuter kvar. Ringde Julia - ta en taxi! My hade svårt att förstå telefonen, just det, riktnummer! Ramlar in i taxibilen och kommer hem tillslut. Fyllefrossa. Försöka att hålla mig vaken tills jag blir varm nog. Prata om världens vidunder och allt mellan himmel och jord.

- Jasså, du har fikat med Joel? Var det sista jag hörde henne säga innan jag däckade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0